Urban Trad - Jorden/Terra lyrics

rate me

Det växte upp en lilja uti dalen som en blomstertärna där upprann

Jag stannade och kände doften av det förflutna, spidas med ett stänk av vinden

Dold på den platsen under blommornas bädd, där vilar den som jag har lovat tro

Men svalorna svävar högre upp än mitt löfte, därför rinner min tår på kinden

Så väx vackra lilja, fylld av allt som fanns i själen på den kropp som vilar här

Ja, väx vackra lilja som ett hopp för mig som frusen känner sorg i norden

Och flyg sorgens fågel, dela med dig av den känsla som du känt i många år

Ja, flyg sorgens fågel, dela med dig av de minnen som nu vilar i jorden

Jag svor att följa dig på eviga stigar, valde en som var båd bred och lång

Stapplada fel, förlorade dig ur sikte, därav skiljdes våra öden

Sökte förtvivlat, fann min vän igen, men sanden hade runnit ut för dig

Ber dig förlåta brottet av mitt lov, jag kan ej följa dig i döden

Så väx vackra lilja, fylld av allt som fanns i själen på den kropp som vilar här

Ja, väx vackra lilja som ett hopp för mig som frusen känner sorg i norden

Och flyg sorgens fågel, dela med dig av den känsla som du känt i många år

Ja, flyg sorgens fågel, dela med dig av de minnen som nu vilar i jorden

Teño un pesar como un puño, eicho de contar un día

No meu corazón non cabe, cousa de melancholía

Un corazón de madeira, heino de mandar hacer

Que no sienta, ni padezca, ni sepa lo que es querer

Liksom en eld kan värma frusna kroppar, tinar mina tårar upp min sorg

Frigör en lättnad, vet att du ej mig klandrar, minnen ska jag aldrig försaka

Plockar den liljan, sprider bladen för vinden, fastnar på en vigne, fjäderklädd

Så finns du med mig, svävande på en fågel trots att du bli`tt mull tillbaka

Så väx vackra lilja, fylld av allt som fanns i själen på den kropp som vilar här

Ja, väx vackra lilja som ett hopp för mig som frusen känner sorg i norden

Och flyg sorgens fågel, dela med dig av den känsla som du känt i många år

Ja, flyg sorgens fågel, dela med dig av de minnen som nu vilar i jorden

Teño un pesar como un puño, eicho de contar un día

No meu corazón non cabe, cousa de melancholía

Un corazón de madeira, heino de mandar hacer

Que no sienta, ni padezca, ni sepa lo que es querer

(Translation by Tom Huygens)

Once grew a lily in the valley where I played as a young girl.

I stopped and smelled the scent of the past, spread by the stench of the wind.

There, under the flower bed, rests the one to whom I promised my loyalty.

But swallows fly higher than promises, and that’s why tears run down my cheeks.

Grow, fair lily, filled with the soul of he who’s body lies here.

Yes, grow, fair lily, as hope for my sorrow, as cold as they know up north.

Fly, bird of sorrow, and spread the feeling which you have felt for many years.

Yes, fly, bird of sorrow, and spread the memories which lay in this earth.

I have sworn to follow you on your eternal paths, I chose every way both broad and long.

I fell and lost you out of my sight, and then our destinies parted.

In despair I searched for my friend, but sand has come over you.

I beg you, forgive me for breaking my promise, I can’t follow you into death.

Grow, fair lily,…

I have a grief as a fist, I’m longing to tell about it one day.

It doesn’t fit my heart, and that’s the reason for my melancholy.

I want to order my wooden heart,

Not to feel anymore, nor to suffer, nor find out what it wants.

As if your cold body were a fire, memories melt my sorrow.

It is a relieve to know you don’t blame me, I will never forsake the memories.

I pluck the lily, spread hear petals in the wind, and one keeps sticking on the feathers of a wing.

So you are with me, floating on a bird even though you have become earth again.

Grow, fair lily,…