Nu är det jul igen och alla ljusen tindrar.
Snögubbar överallt och lyktor i varje park.
Mot den bitande kylan får vi julklappar som lindrar.
Aldrig på året är gemenskapen så stark.

Men det är nå-å-gon i Brunnsparken som gråter.
Som ser ju-u-len i annat perspektiv.
Som är e-e-nsam när skuggor kommer åter.
Och förmö-rkar tanke, själ och liv.

Kommercen är blomstrande, vi fyller önskebrunnar.
Och nästan överallt från största hus,
till minsta skjul står skinkan på bordet, 
och det vattnas i våra munnar.
Kalle Anka och hans vänner önskar god jul.

Men det är nå-å-gon i Brunnsparken som gråter.
Som ser ju-u-len i annat perspektiv.
Som är e-e-nsam när skuggor kommer åter.
Och förmö-rkar tanke, själ och liv.

Juldagsmorgon, solens första strålar träffar taken.
Och eldens sista låga flämtar svagt i våran spis.
Men det är inte bara Tomten som är vaken,
någonstans i stan blir tårar till is.

Det är nå-å-gon i Brunnsparken som gråter.
Som ser ju-u-len i annat perspektiv.
Som är e-e-nsam när skuggor kommer åter.
Och förmö-rkar tanke, själ och liv.