Så exalterad att min röst spricker 
över att få rätt
Ögonblicket då jag höjer glaset
är väl förberett
Några svindlande steg mot dörren
gör att vår scen förstärks
Så anspråkslöst är mitt självförakt 
att det knappt märks 

Det som händer är väntat
tänker att det var på tiden 
Gör mig fin för att gå ut 
och insupa besvikelsen
Jag kan sjunga och dansa
när jag blir övergiven
Du förstår jag rör mig så världsvant
bland känslor jag känner igen 

Saga mitt bidrag till turismen är
Att jag glömt hur man går hem
Men jag smälter in bra i alla sammanhang
Oavsett var eller med vem
Och Saga det gör mig varken besvärad
Eller särskilt förtjust
Men det gör stämningen mer lättsam
Och det får mig att stå ut 

Du förstår jag har lärt mig 
Att värdesätta min egen distans 
Till sånt som tröstande händer
till sånt som inte leder någonstans
jag baddar min panna
där är världen som väntar mig än
men jag kommer inte att delta
vågar inte ens närma mig den 

För Saga allt som jag försökt att hålla 
ligger spritt
allt som jag försökt bemästra 
svävar fritt
allt som jag inte når ligger
här framför mig
och Saga jag kan se hur det gör dig förbryllad
hur det fascinerar dig