Nationalteatern - Stranden lyrics

rate me

Jag såg ett öde fält

Jag såg en öde strand

Kände i luften lukt av snö

Och torr och dammig sand

Jag såg en horisont

Jag såg klippor av granit

En himmel blå och tom

En sol så kall och vit

Jag visste knappast alls

Hur jag kommit dit

Det var som alltings början

Och ett sjöfågelskrik

Jag såg två änglar, i slagsmål

I en lerig grop

Blod på deras vingar

Lera och sot

Jag såg två människor i en grotta

Stirra mot det blå

Tryckta till varandra

Darrande och små

Insvepta mot kylan

I en röd och solkig filt

Jag såg en skugga sänka sig

Mot klippan strax intill

Jag såg en eld på stranden

Jag kände vedens doft

Jag såg hur träet lyftes

Och förvandlades till stoft

Vid elden satt en gammal man

Han satt och stekte fisk

Jag gick och gick så nära

Det kändes ingen risk

Han lyfte på hatten

Hans hår var grått och vitt

Vid hans fötter låg tre barn och sov

Så tryggt på en filt

Han bjöd mig plats vid elden

Utan några ord

Barnen sov och snusade

I bädden på vår jord

Han la ett träd på elden

Och flammor steg mot skyn

Och lågornas dans

Blev en egendomlig syn

Dom susade och viskade

Och fick ett eget liv

Det var som alltings början

Och ett sjöfågelskrik

Jag såg ett blommigt fält

Med människor i dans

Jag såg ett stormigt hav

Och en riddare med lans

Jag såg lekande barn

Trygga på en äng

Jag såg vajande sädesfält

I hällande regn

Och gubben skrev i sanden

Med en pinne bränd av sot

Och en fågel i flykten

Kan nog tyda hans ord

[spoken]

Där det finns jord ska vi plöja den tillsammans

Där det finns bröd ska vi äta det tillsammans

Där det finns kläder ska vi dela dom med varann

Där det finns pengar ska de vara allas egendom

Där skall jämlikhet råda

Där fryser ingen, och ingen hungrar