Motorisk Afasi - Le Parkour lyrics
rate meJag trampar över allt som står i min väg,
ända tills, jag faller omkull eller hur?
Svetten rinner i nacken, ingen hinner i fatt mig
när jag springer när jag springer när jag springer
(gå nu) se vart du går,
jag trampa snett och så föll jag rakt ner i ett hål
Jag knöt mina skor och reste mig upp
och tog sen en två tre snesteg över ett gupp
Hoppade över det stora taket på skolmatsalen
med en fot på sopcentralen sedan ner på fotbollsplanen
Och så vidare med vinden i ryggen
jag hinner och springer och svetten rinner på ryggen
Jag ilar och rushar mellan bussar och bilar
vill hem igen så jag får borsta tänderna, duscha och vila
Hoppar, skuttar upp över en tegeltrappa
och det gick lika fort uppför som i nedförsbackar
Jag blottar min bringa, sliter mitt hår,
har laddat upp min kropp med att springa en mil eller två
Och trots mina för korta hälsener bär benen,
tills dess att tröjan är blöt som en tvättsvamp
Hälarna var trötta, jag tar stegen på tå,
jag trampa snett och så föll jag rakt ner i ett hål
Refr.
Jag knöt mina skor och reste mig upp
och hela jävla hjärna var som smör ?smegedesnupp?
Jag såg ett hål och tog dom tre stegen dit direkt,
och växlade historien mellan presens och imperfekt
pulsen är 113 bpm så länge hjärtan pumpar blod
jag fullkomligt flyyyger i mina gympaskor
det är så dags för ett frukostsnack,
jag saxade över en busshållsplats på jakt efter nått uppåtjack
(tre chokladkakor) det räcker med två
och vatten för att höja den obefintliga vätskenivån
vers efter vers är värst för mina knäskålar
ut på landsbygden och tvärs över gärdsgårdar
ingen runt omkring som skriker, bråkar och flänger
när jag springer över diken, åkrar och ängar
(Vurpar) När man inte ser vart man går
Skosnöret gick upp och jag snubblade ner i ett hål
(Afasi och Filten-en!)
Refr.
Jag knöt mina skor och reste mig upp,
och stod och väntade i en kvart för att hämta lite kraft
Med inställnigen att det du ser du är det du får
jag springer på en motorväg, åt helvete med elljusspår
Tre plus två är takten som börjar med två-fots tramp,
och aldrig slutar som Forrest Gump
Tungan hänger i mungipan som en låskolv,
jag flåsar, andas, flåsar för att undvika att få håll
(Stad efter stad) Land utan min bil,
men jag kutar beslutsamt med sjumila kliv
Slutligen vänder jag mig om och springer baklänges,
aslänge, allt som syns av mig är mina fartränder
(Å dammet från gatan) Jag stannar och pratar,
en bartender visar mig vägen (för han hade kartan)
Över och under, underlaget är asfalt, grus och betong, sand, sten, gräs, vass, urskog
Mina apostlahästar löper galopp,
till nån Galapagos-ö där vi travar och löper amok
Spring ner i ett hål, spring och glöm den
tillbaka hem, ner i sängen och vakna upp ur drömmen
Refr.
Och då trodde jag att du förstog att vi gjorde musiken som den borde va
Och då trodde jag att du förstog att vi gjorde musiken som den borde va
Och då trodde jag att du förstog att vi gjorde musiken som den borde va
Och då trodde jag att du förstog att vi gjorde musiken som den borde va