Alibi : 

Vi hade träffats några gånger i smyg 
nångång på café promenerat i skogen bredvid mitt hus 
på en led som va mysig, knappt nått folk 
så vi kunde glida runt där i fred 
jag visste om att om nån skulle få reda på nått 
så skulle helvetet falla ner över oss 
och ja sa till henne flera gånger 
(ey det e lika bra att vi lämnar det nu innan det e försent) 
men då blev hon sur, hon ville mkt mer 
men hon va fängslad i kedjor, 
gjorda av familjens heder och kulturens seder 
det va svårt för oss båda men mest för henne 
jag hade ju ett val medans hon var låst i hemmet 
o kärleken brann och dom få nätter vi hann 
träffas en stund, vare jävligt svettigt och varmt 
imman klädde mina fönster och vi skrev in våra namn 
a hjärta - lika med sant 
hennes svarta hår va så lent och doftade härligt 
och hennes bruna ögon fångade mig som en fé med sin närhet 
jag steg upp som solen när hon bruka le mot mig ärligt 
ja va kär, utan motstycke farligt begär 
hennes skratt va förtrollande, 
varje gång vi ville kyssas fick vi se till att ingen kollade 
hon gjorde mig hel och jag ville ha hennes hand 
jag ville att hon skulle heta jammali i efternamn 
men hon försvann plötsligt en natt, jag blev som besatt 
ringde henne tusen gånger, och allting blev svart 
en vecka efter läste jag en notis i bladet 
en ung flicka hade blivit mördad av sin fader 

Refräng: 

(arabiskt nynnande) 

Sam-e : 

Slöjan döljer hennes vackra drag 
min blick fastnar när hon gick förbi 
jag ville säga hej men hann ångra mig 
så hon hann svänga av dagar går hon hängde kvar 
i mitt huvud varje natt som hunnit gå sen den dan 
jag fråga runt om det fanns nån som visste vem hon va 
jag gick igenom hela orten men fick inga svar 
satte mig ner på en bänk för o tänka till 
o blev smått bländad av ett ljus som ba blänkte till 
längst upp i ett fönster såg jag henne titta ut 
hon såg mig ,vinka blygt hon skämdes nog 
jag gick o ställde mig precis bredvid hennes port 
fast bakom henne kom de nån o stängde fönstret fort 
ett svagt skrik hördes från hennes hem 
de ryser till i min kropp jag går tillbaks till min bänk 
förbluffad, kan inte sluta tänka på vad som har hänt 
kollar upp igen men ser att dom har dragit för sin persienne 
plötsligt ser jag porten öppnas o hon kommer ut 
ingen slöja på huvet hon springer fram allt hon kan 
nån minut efter, kommer det ut en kraftig man 
(ti weenek enti ersha ja sachta) 
jag vet att man tar seden dit man kommer 
men d jag inte ser e hur man kan lägga en hand på sin egen dotter 
men hur man lever e väl upp till var o en ville bara veta hennes namn 
innan jag gav upp mitt hopp 
ännu fler nätter gick förstår knappt dessa känslor jag fick 
sänker min blick o samlar mod 
går sakta upp mot hennes port d verkar tyst 
så ja kollar ner i brevlådan o knackar på 

Refräng: 

(arabiskt nynnande)