Liteförvirrad - Livet lyrics
rate me20 år idag, sökt tröst i flaskan sen 15 år
Ser sig själv i spegeln, och föröker fälla en tår
Han hatar det han ser, men kan inte sluta
För längesen försvann den vackra känslan av att njuta
Det började som liten, drack i smyg efter skolan
växte upp med problem, och alkoholen tog överhand
Med flaskan i handen, flydde han problemen
och vad som än hände, beskyllde han systemet
Sen lade han sig ner, som så många gånger innan
La det onda åt sidan och försvann in i dimman
Men som vanligt dagen efter, präglad av ångest
Fast hatet mot sig själv, var som vanligt värst
Skippade frukost, korkade upp flaskan
grät i sin ensamhet och undra vart han hade hamnat
Vart var han på väg, Vart börja allt gå fel?
Vartifrån kommer alla dessa problem
Varför kan man inte alltid vara liten
Vara trygg hos sin mamma, långt borta från skiten
Nån som ger en tröst, en varm och alltid öppen famn
Långt bort från lögn och svek, där allt är äkta och sant
en verklighet som känns, allt för långt bort idag
han försöker le för sig själv, men leéndet dör av
han lägger sig ner, som så många gånger förr
Sluter sina ögon, och sjunker in i en berusad sömn
"Vissa föds till en värld av framgångar
Andra till en värld av daglig kamp
Möter inget annat än hård blåst och motgångar
för andra blåser det ingenting alls"
Det här är livet, för så många mer än bara jag
Vissa har det för bra, andra lever på lånade dar
Vissa är lyckligt lottade, och glider igenom livet
Andra halkar av räkmackan, och får krypa på knäna resten av tiden
Dom får kämpa i motvind och branta backar hela tiden
medans andra har vinden på sin sida och fart i sina segel
Många ger upp, och ger bort sitt liv i förtid
medans alla andra ser på, utan att ens hjälpa till
det är så det är, skillnad mellan fattig och rik
fattiga får slita som djur, medans rika vägrar ta i skit
Så jag förstår att många finner en lätt väg ut, med flaskan
alkohol och tyngre droger, för att slippa att fastna -
I det helvete till lidande som så många går igenom
Utan någon som finns där, som kan dra upp dom
Man gör sig vän med berusningen, skapar sig sin egen värld
och tillsammans med den, vandrar man en enslig väg
På allt djupare vatten, och på vidöppna hav
Tills den dagen man drunknar, då inget finns kvar.
Tankarna går runt i skallen och, allting känns tungt
han suckar för sig själv, och tar sig en klunk
Det finns ingen utväg, han hittar aldrig tillbaks
han försöker att le, men hela kroppen domnar av
Han lägger sig ner, som så många gånger förr
Sluter sina ögon, detta blir hans sista sömn
"Vissa föds till en värld av framgångar
Andra till en värld av daglig kamp
Möter inget annat än hård blåst och motgångar
för andra blåser det ingenting alls"
