Strimmor, jag öppnar mina ögon försiktigt 
Jag har varit här förut 
Människorna här verkar så lyckliga nu 
Är det nittonhundranittiosju? 

Strimmor, jag kan ha förlorat min heder 
Jag kan ha förlorat allt 
Men när solen går upp är vi långt härifrån 
Så jag håller huvudet kallt 

Du och jag har ingenting och vi kan inte knäcka varann 
Vi måste inte hålla tankarna klara 

Strimmor, ett skitigt fönster mot världen 
och en vind som tar sig in 
Rymden är så lockande och len inatt 
och lika stark som en halva gin 
Du och jag är inget vidare bra 
men jag kan inte säga nej 
Jag kanske rent av behöver dig 

Det är bara strimmor, ett litet kliv ut i världen, 
vartän vi kom ifrån, vartän vi ska nånstans 
Håll min hand i vimlet, människor som tror har en chans, 
Människor som tror har en chans 

Strimmor, ge mig en dröm att försaka 
Jag behöver en stilla hand 
Och ge mig ett fel som jag kan rätta till 
och ett annat efternamn 
Strimmor, hur många gånger ska våren 
kunna drabba dig om igen, 
och ljuga de vackra historierna 
om den stora kärleken 
Du och jag i strimmorna 
Vi är sargade människor som tror, 
vänd dig inte om 

Det är bara strimmor, ett litet kliv ut i världen, 
vartän vi kom ifrån, vartän vi ska nånstans 
Håll min hand i vimlet, människor som tror har en chans, 
Människor som tror har en chans 

Strimmor, är grus i våra ögon 
Vart ska vi åt för håll? 
Jag kommer aldrig hitta hem igen 
så det spelar ingen roll 

Du och jag för att nån var full 
Du och jag för våran skull 
Du och jag för stämningen, 
för den mjuka bedårande skymningen, 
för isen som äntligen spruckit loss, 
och du och jag för oss 

Det är bara strimmor, ett litet kliv ut i världen 
vartän vi kom ifrån, vartän vi ska nånstans, 
Håll min hand i vimlet, människor som tror har en chans 
Människor som tror har en chans 
Håll min hand i vimlet, människor som tror har en chans 
Människor som tror har en chans 
Människor som tror har en chans 
Människor som tror har en chans