Finntroll - Korpens Saga lyrics

rate me

Jag såg min här av troll och vätte. Slappa

spjut så långt ögat mätte. Tusende kroppar

alla döda och svala. Min arme ur

skogen nu låg i dvala.

Då sjöng honan mörk en sång av hat. Hon

lovade hort gåvor själar till mat. Åt en

dyster ande ur springornas rike. En runa

ristades aldrig skådats en like.

Som en blixt i natten av eldens färg.

En kraft som kväldje i kött och märg.

En tunga av illdåd och sotig svärta. Nu

hördes ett skrik av tusens smärta.

Skogens topp och klippans kant som värn.

Svart som åskmoln och skogens tjärn.

Fjädrar nu spreta där skinnet voro. Till

tiders slut de nu ropa sin oro.

Så miste rivarn sin bror av kamp. De flög

sin väg till världens kant. Av ett glömt

och fastligt trolldoms dåd. Det förkolnade

sinnet kände ingen nåd.

Nu faller skyars svarta mästare.

Slagsfältets kall och likets kyla. An fulla

av slagens rus och svekets hat. De gnaga

utan ära på krigets ruttna mat

...till Tiders ände