Emil Jensen - Gått mig i blodet lyrics

rate me

Eller hur, vem kan döma mig

när det gör mig så gott?

Drog mig ur för att gömma mig

ett nervöst genombrott

En fåtölj på verandan

och en vevgrammofon

slog mig ner och höll andan

allra längst hemifrån

Men du igen, jag som skulle vara så sval

Jag som skulle vara ett skal

Nu igen, skulle ge mig själv en chans

skulle hålla lång distans

Kom igen, det är redan rent försent

Du har gått mig i blodet igen

Varje dag skaver av en bit

av vad jag skulle vara

Svalnar av, gör mig kall och vit

inget mer jag vill ha

Slarvade fram gamla minnen

från ett liv långt innan oss

Hörde vilse i tolfte timmen

vaknade om, slet mig loss

För du igen, jag som skulle vara så fri

vara den som skiter i

Nu igen, aldrig vara den som gav

jag som skulle stänga av

Där igen, skulle aldrig vända mig

skulle aldrig hända mig

Så kom, kom igen

Det är redan rent försent

Du har gått mig i blodet igen

Och du igen, jag som skulle vara ett skal

jag som skulle vara så sval

Nu igen, skulle ge mig själv en chans

Skulle hålla lång distans

Där igen, skulle råda evig fred

skulle vara min egen smed

Så kom, kom igen

Det är redan rent försent

Du har gått mig i blodet